Viddinsida

 

 Att leva i ett konstant mörker. Med några väldigt få ljusglimtar.

Tre ljusglimtar som representerar mina barn. 

Resten är svart. 

Kolsvart.

Jag känner ingen lycka i min kropp. Jag vet inte ens om jag känner något alls. Förutom ensamhet, tomhet.

Jag har inga direkta vänner kvar. Alla har tröttnat på mina inställda fikor och middagar. De har tröttnat på mig.

Alla vänner som jag en gång hade är som bortblåsta.

De tror att alla mina avblåsta träffar har varit för att jag inte velat träffa de. 

De tror att jag träffat en annan vän istället för de.

De har antagligen blivit svikna av mig alldeles för många gånger.

Om de bara visste varför..

 

Jag har kämpat med psykisk ohälsa så länge jag kan minnas. Det har kommit och gått i perioder. 

Jag har provat att gå hos en psykolog. Jag har provat antidepressiva och ångestdämpande. 

Men inget av det har hjälpt mig att må riktigt bra.

 

De senaste åren har jag dragit mig tillbaks så mycket att jag skaffat mig social fobi.

Jag får panikångest när jag utsätts för sociala sammanhang. Kalas, möten, träffa alla möjliga människor både som jag känner och inte känner.

Orden kastas runt i skallen. Jag får inte ut de ur munnen på ett normalt sätt, de kommer ut lite huller om buller. 

Jag har blivit konflikträdd. Jag håller med om saker som jag egentligen inte alls tycker är rätt, bara för att undvika att bli ifrågasatt eller kritiserad. 

Jag som alltid haft lite skinn på näsan. 

 

Jag skulle beskriva mig själv som världens sämsta mamma.

Jag älskar mina barn. Mer än något annat. Jag är ensamstående med tre barn, varav en trotsig 1åring. Som varit förkyld konstant sedan 5 månader tillbaks. 

Att behöva vabba varannan vecka i fem månader, att ha en skrikande och uttråkad unge hängandes i byxorna dagarna i ända är fan utmattande. 

Att jag varit ensam med henne hela hennes första levnadsår har ju inte piggat på min ohälsa direkt. Men det är en helt annan historia.

 

Jag jobbar bara 80% nu. Jag tänkte att det skulle vara en bra idé så Freja slapp ha långa dagar för förskolan. Men jag ångrar det ibland. Jobbet har blivit min fristad. Där kan jag gå in i min roll som uska på en demensavdelning och känna mig uppskattad för en gångs skull. Hemma är det aldrig någon som uppskattar vad man gör. Så jag har gett upp. Här ser ut som kom och hjälp mig att dö. Ingen som någonsin sagt tack för att sängen är bäddad, eller tackat för jättegod mat som jag stått och lagat i evighet. Inte ens när jag plockat upp deras trosor och strumpor som de slängt på golvet får jag ett tack. 

Nu får de leva i skiten och hoppas på att inte socialen kommer och kör hem de till sina pappor.

 

Detta konstanta mörker får mig ibland att vilja lämna jordelivet åt någon som får ett liv som den är nöjd med.

E riktigt trött på skiten nu.

Fortfarande massa skitsnack på jobb, det blir bara värre å värre, så idag ringer jag om timanställningen här borta på korttiden . 

Idag står det mycket på schemat.

jag ska städa, plantera blommor, måla tavla och bord, tvätta. Å förhoppningsvis hinner jag spraya klart min takkrona.

Men nu ska jag bara vila en stund till innan jag börjar!

Vi går upp kl 5 så vi e ganska slut om kvällarna.

Idag kom våra vitvaror.

Det tog tid att få ordning bland de.

Men nu e de på plats iaf.

När vi hämtade barnen på förskolan så sa den ena pedagogen att Linnea sovit i 1 å 1/2 timme på vilan.

Då blev jag förbannad!

Vi har sagt att hon INTE får sova, för då kan hon inte somna i tid på kvällarna.

Sen förstår jag inte varför de har vila med de stora barnen?

De barn som sover middag normalt kan sova men de andra barnen kan va ute sålänge.

Å ute e de aldrig när vi hämtar de.

Idag har det varit så fint väder, då hade de bara varit ute en stund på FM. 

Konstigt vi alltid e sjuka här hemma!

Å inte nog med det så kollade barnen på film på Ipaden . Det gör de varje dag!!

Vi begränsar barnen till att använda den en stund på helgen, ibland inte ens då.

Vi tycker det e bättre att de leker och förbättrar sinnena än att glo på en jävla skärm.

Ska bli skönt att de byter förskola efter semestern.

Nu ska jag decka här på soffan.

Mår som en trasa.

Förkyld å hostig igen.

Men denna gången ska jag jobba å smitta alla på jobb, för att de inte ska klaga för att jag e sjuk så ofta! 

Då får de fan skylla sig själva!!

Snacka skit bakom min rygg... Jag vet exakt vem det e som snackar!

Ungarna har lekt ute hela dagarna.

Slänger in lite bilder, e så trött.

Längtan har varit lång, men nu e vi såå nära.

Igår var vi ute och köpte färg å annat smått å gott.

Det blev många rundor i byggvaruhus men tillslut hittade vi vad vi skulle.

Idag har vi varit en sväng på Emporia.

Vi skulle bara köpa vars 2 50kronorsklänningar till flickorna för mitt presentkort på h&m.

Kalaset slutade på 1500.

Å inte ett skit köpte jag till mig själv.

Linnéa fick 2 klänningar, 2 t-shirtar med frost på, 1 par tajts och 3 plastprinsessor.

Lovisa fick 1 klänning, 2 frost - tröjor,  1 par skor och en skitsöt docka som nästan e som en riktig bebis *näästan*.

Å micke köpte ett spel.

Jag håller mig till saker till hemmet nu.

Hatar att köpa kläder i stora storlekar, så jag låter bli.

Barnen sover nu och jag ska kolla på film

I helgen ska vi ut å köpa färg å annat skoj inför kommande renovering.

Vi har varit borta vid huset å mätt upp för staket.

Barnen får ju inte rymma.

Linnea hade nog inte rymt, men Lovisa hade garanterat tagit sig en promenad runt byn.

Barnen sprang runt å tjoade i trädgården och vi gick å planerade var vi ska ha vad :).

Det blir nog skitbra.

Har inte känt av någon biverkning efter upptrappningen idag.

Så himla skönt.

Vi får väl se hur det känns imorgon.

Nu ska jag ta på mig jamasen å krypa ner i soffan.

Det börjar kännas konstigt att vi ska lämna denna lägenheten.

Här har Linnéa växt upp sen hon var 1 år.

Lovisa blev till här och har nu växt upp här.

Det kommer va konstigt att gå rätt in i huset från bilen. 

Men det ska bli så himla skönt.

Ni anar inte.

Idag e även 7e dagen med mina antidepressiva. Och det känns bra.

Imorgon ska jag ta en halv pilla.

Jag ber till någon högre makt att jag slipper biverkningarna igen.

Det enda jag känner nu e muntorrheten.

Jag e fortfarande en öken I munnen emellanåt.

Men i huvet mår jag bra faktiskt.

Hoppas det håller nu efter upptrappningen också!

Skulle hålla honom i handen för att han skulle dra ut en tand.

Han får bedövning sen börjar tandläkaren gräva.

Jag ser massa blod, en stor tång kommer fram å hon börjar dra lite.

Då börjar mallgrodan kallsvettas å bli yr. 

Säger först inget, vill ju inte oroa micke mer än vad han redan e.

Sen pang så hör jag inget och personalen i rummet kastar mig ner på golvet och upp med benen, öppnar fönstret och lägger en blödning servett i pannan på mig.

Jag säger till de att fortsätta med micke å skita i mig.

Jag klarar mig.

Sakta kom färgen i ansiktet tillbaks och hörseln likaså.

Klättrade upp på en stol och satt där å kände mig såå dum!

Det var inte jag som skulle tas om hand haha.

Jaja, 5 minuter senare lämna vi rummet, jag med skämskudden över ansiktet och micke med sin tand i en burk!

Jag ska aldrig med va mallig!

Bröstsmärtan e borta, får lite hjärtklappning ibland, men tror fortfarande det beror på att jag dricker förlite och samtidigt känner jag av min magkatarr. 

Mycket stress (i huvet) inför flytten.

På fredag ska jag trappa upp medicinen. Hoppas jag inte får fler biverkningar då.

Det e bara 1 vecka tills vi får nycklarna och vi äntligen e med hus!

En dröm jag haft länge slår äntligen in.

Linnéa pratar om huset och trädgården varje dag. 

Hon längtar också efter att få va ute å leka hur mkt hon vill.

här kryssar Linnéa i vad hon vill ha från h&m - katalogen :).

Tack för att den vill titta fram ibland å ge en lite värme!

Dagen har verkligen varit toppen!

Jag jobbade i förmiddags, sen hämtade jag barnen hemma hos sin farmor, sedan körde vi å hämta upp mina föräldrar för att köra till Vellingeblomman. 

Måste köra dit igen utan barn när vi flyttat.

De har ju fantastiskt fina saker.

Pappa och mamma som vet att jag älskar ugglor, köpte en fin ugglelyckta och en vas till mig.

De e så fina :).

Jag köpte själv några klädnypor som jag tänkte göra något skoj med i barnens rum sen.

 

Efteråt körde vi hem till mamma där vi fika och lekte en stund. 

Blev sen bjudna på middag å kaffe.

Nu ligger barnen å sover, jag ligger på soffan och väntar på M som kommer hem om en stund!

Jag vet inte om det e tillfälligt eller vad, men jag har tappat lite aptit.

E inte alls sugen på mat eller något. Äter inte i den utsträckningen jag gjorde innan .

Jag har läst att man kan drabbas av viktnedgång av medicinen.  Så jag hoppas ju på det och inte tvärtom.

Läste även att man kan drabbas av anorexi.. så långt får det dock inte gå.

Men sådär 15 kg ner hade ju varit perfekt.

Har inte känt av trycket över bröstet förrän nu när jag kom hem. 

Vet inte om det e för att medicinen börjar sluta värka.

Ska inte trappa upp förrän på torsdag.

Hoppas på en likabra dag imorgon!

* illamående

* ångest

* bröstsmärta

* huvudvärk

* myrkryp i benen

* trött

2 ynka dagar har gått. Och dessa biverkningar har jag redan fått.

Nä, jag har inte gått å känt efter, de har besvärat mig hela dagen.

Mest bröstsmärtan som har varit jobbig.

Men det e ångesten som gör det.

Ja, varför skulle jag undkomma lindrigt.

Får stå ut dessa veckor innan de försvinner.

Ger det en chans, försvinner inte allt sen så skiter jag i det.

Lillbrorsan ska sova här inatt.

Han och M ska iväg å fiska imorgon.

Jag ska jobba.

Sen ska jag å barnen till vellingeblomman med mina päron.

Den enda biverkningen som redan slagit till e en öken i munnen.

Riktigt jävla megatörstig hela tiden. Vilket ändå e rätt bra, då jag dricker så pass lite att jag får hjärtklappning nästan varje dag.

Jag skulle behöva dropp dygnet runt.

I skallen tror jag inget påverkat mig än. 

Idag har varit en bra dag helt enkelt.

Jobbade in min förmiddag som jag missade igår pga läkarbesöket.

Sov ca 1 1/2 timme när jag kom hem. 

Hämtade barn och man, lagade mat sen myst med barnen en stund.

Nu ska jag snart hoppa in i duschen.

Imorgon e det dags att starta jobbhelgen .

Men jobbar till 10.10 imorgon och 11 på söndag. Tror jag överlever :).

Jag har slutat planera så mkt inför flytten.

Min hjärna gick på högvarv där ett tag och orsaka huvudvärk på dagarna.

Jag väntar dessa sista dagarna och möblerar runt sen å köper det jag behöver när jag verkligen kan se vad som behövs.

Men jag längtar fortfarande som en tok. 

Ni rockar väl sockorna idag :)

För sörja gången låg båda barnen kvar i vår säng och tittade på en hel film.

Linnéa låg på Lovisas mage och blev pilla i håret.

Så himla.mysigt. 

Ikväll ska min man få äran att pilla i mitt!!

Det känns som om min hjärna blivit punkterad.

Jag har svårt att hitta ord och om jag ska förklara något, kan jag tappa bort mig mitt i meningen.

Jag kan inte läsa böcker. Eller en längre artikel i tidningen.

Det går liksom inte att få in vad jag läser.

Blicken hoppar runt i texten.

Jag stannar hellre hemma helt själv än går på tillställningar med folk jag knappt känner eller inte känner alls.

Jag e rädd för att jag ska göra bort mig.

Jag vill inte känna mig tvungen att prata med folk.

Just nu trivs jag i mitt eget sällskap.

Vi var på bröllop i lördags, med förutbestämda platser.

Jag hamnade långt ifrån Micke. 

Jag trodde jag skulle ta på mig jackan och åka hem. 

Men beslöt mig för att klara av det, att sitta med främmande människor och faktiskt prata.

Jag klarade det och hade ändå rätt trevligt.

Småsaker för många, men väldigt påfrestande och jobbigt för andra.

Jag har sådan ångest ibland att behöva ge mig ut, där folk kan tycka saker om mig.

Att jag e tjock OCH har tights. 

Jepp, jag vet om det, men har inte lyckats med någon diet. Jag e för beroende att godsaker.

Jag e inte dummare för det. För att jag e tjock alltså. 

Lite mindre attraktiv möjligtvis. Men jag behöver inte få den uppmärksamhet som många vill ha, självklart e det inte fel att få höra att man ser bra ut ibland, men jag e jag, tjock eller smal.

Läkaren förlängde min sjukskrivning idag.

Jag ska fortsätta jobba 50% 7 veckor till.

Hon rekommenderade mig att börja ta de antidepressiva nu. 

Jag gjorde en skattning på hur jag låg i depressionen när jag var där i februari. Och nu 6 veckor senare ligger jag på samma: måttlig depression. 

Jag vill ju va glad alltid, så imorgon startar jag med 1/4 dos. 

Börjar med en väldigt liten dos på 25 mg för att jag e livrädd för biverkningar.

Nu KAN det bara bli bättre! 

Trodde hon skulle ringa mig igår, men istället ringde sekreteraren å sa att hon råkat boka fel läkare så min skulle ringa som idag istället.

Hon sa ingen tid, så jag har gått å väntat.

Min sjukskrivning går ut idag.

Tänk att idag har jag jobbat halvtid i 6 veckor. Tiden har sprungit iväg. 

Vi har nästan packat ner allt nu.

Det e bara saker som vi använder som e kvar.

Ja ngt litet skit kvar i skåpen men det tar vi sen.

Det e bara 14 dagar kvar.

Måste säga det igen: fy faaan vad gött det ska bli!

Flytten har fått Linnéa att bli lite konstig. 

Hon surar oftare och agerar agressivt i vissa situationer, om tog strypatag på mig å knep samtidigt med fingrarna. Gjorde asont.

Jag blev så chockad att jag tappade hakan å bara glodde ett par snabba sekunder, sen blev jag förbannad.

Fattar inte vad det e för fasoner.

Vad har tagit åt mitt lilla troll.

Hon hade även gjort så på en flicka på dagis.

Den gången förklarade jag lugnt men bestämt för henne att det e farligt och om hon fortsätter så, så vill ingen leka med henne. 

Tja, hon såg lite ångerfull ut. 

Men gick det in i huvudet? Upp till bevis!

Lovisa växer på.

Hon kan allt. Eller tror sig kunna allt.

Munnen går i ett på henne. Hon har börjat klä sig själv. Klär av sig, gärna i sängen så hon kissar ner alla sängkläder och madrass.

Jej!

Hon sjunger om allt. Hittar på egna  sånger av olika melodier som redan finns.

Kallar mig mammis eller mammi.

Hon e en envis jäkel och vet vad hon vill. 

Kan gnälla rätt lätt åt allt.

Ja hon kan väl allt en 2 åring brukar kunna. 

Lite kort e hon kanske. Blir nog en liten pygme av henne.

Jag har fått tag på en psykolog och remissen e påväg dit.

Äntligen!

Äntligen ska jag få prata ut med någon utan att känna att jag för över mina tyngder på denne.

Plötsligt ser jag ljuset i tunneln komma ett steg närmre.

Jag känner mig väldigt nöjd med mig själv som idag har ringt till 10 olika mottagningar å bara en svarat, utan att jag gett upp.

Jag har bestämt mig.

Jag ska aldrig mer gå in i mig själv så som jag gjort.

Dels för min egen skull, dels för folk runt omkring mig som fått uppleva min gråa sida.

Nu kan det ju bara bli bättre.

Läkarsamtal på tisdag. Kommer kräva en förlängning av sjukskrivningen några veckor till. Så jag har en chans att blicka framåt.

Har även tid på diabetesmottagningen på tisdag.

Blir en hektisk dag med jobb på förmiddagen.

Ska lägga ut vårt datorbord på blocket nu.

Vi har ingen plats för den i huset, ingen användning heller. 

Jag e glad. Den e så himla ful. Passar inte alls in i vårt möblemang 😊.

Ska nog ta mig ner i källaren å försöka leta fram lite vårjackor. Å se vad där finns till barnen. De behöver kanske nya. 

Hej