Viddinsida

Alla dagens färger har blivit mer gråa och livet känns lite grått.

Har haft mycket huvudvärk de senaste veckorna. Var och beställde glasögon förra veckan så de kommer väl i nästa vecka. Hoppas på att huvudvärken försvinner.

Jag vet att huvudvärk också kan komma med en depression. Och jag antar att jag har en sån också.

Ingenting känns särskilt roligt längre. Dagarna bara rullar på men jag vet inte om jag skrattat eller varit glad så ofta som jag var innan.

Gladast e jag när jag vaknar och väcker Linnéa och hon e utan anfall.

Det var nog det som drog igång allt.

Ep-anfallet.

Lättnaden jag får när vi vaknar och hon e sig själv. 

Det har gått 5 1/2 månad sen första och senaste anfallet. Men rädslan sitter där.

Jag vill aldrig mer se mitt barn sådär.

Paniken jag kände. Rädslan jag skrek ut. Och samtidigt försökte jag att inte skrämma Lovisa.

Jag och barnen har kommit varandra mycket närmre sen detta hände. Vi kramas oftare och vi säger hur mycket vi älskar varandra flera flera gånger varje dag.

Hade inte kunnat leva en minut utan någon av de.

Jag har iaf till sist fått bokat tid hos läkaren, så får vi hoppas att hon kan hjälpa mig att bli glad igen!