Ensamstående?
I land undrarjag om det e jag som e både mannen och kvinnan i detta förhållande!
Jag har gått å blivit ett sånt jäkla kontrollfreak å det får mig att må skit!
Jag har all koll på barnen, deras läkartider, Bvc, info på dagis, deras kläder, mat, vikt, ja allt!
Jag städar, tvättar, viker tvätten och lägger in den, lagar mat minst 5 dagar i veckan, köper alla kläder till barnen och alla inredningsdetaljer fast jag bara har ynka föräldrapenning att leva på!
Jag börjar bli mätt på detta!
Jag har till och med börjat hata att bo här, jag har inga direkta vänner här å eftersom jag inte har körkort så måste jag ta bussen överallt! Hatar det!
Så jag SKA tillbaks till Malmö igen!
Kollar Hemnet varje dag efter ett hus på Riseberga där mina föräldrar bor!
Jag håller helt ärligt på att bli deprimerad igen!
Tur jag har mina barn som gör så jag har någon att prata med om kvällarna!
Usch gumman förstår dig för har själv suttit i samma båt, bott utanför på landet utan k-kort. Men efter jag tog det så blev allt mycket lättare. Nu trivs jag. Så ett tips är att skaffa det först.
Sen killar tyvärr fattar inte pikar du måste prata m Micke o berätta exakt vad du känner. Dom fattar inget. Fick också säga till Jens o hjälpa mig handla hem mat osv nu när man är sjukskriven. Det är bara ett tips. Män är från en annan planet. Sätt er ner o prata!
Önskar er all lycka. kram
Tråkigt o läsa att du känner/mår så!
Desvärre tror jag att det är vanligt o känna så emellanåt när man går hemma..ensamen..med barnen,hemmet o allt vad det innebär.
Självklart blir man sjukt uttråkad emellanåt,deprimerad o trött på allt..medans andra dagar känns det jätte bra o gå hemma.
Du får väl sätta krav på mannen;) Be om mer hjälp o berätta hur du känner.
Hoppas det vänder snart!
Kram
Känner igen mig så i det du skriver , här är det samma sak , Mathias jobbar och resten tar jag dvs allt :/
