Tungt
Jag hann inte sätta mig på bänken i kapellet förrän både ögon å näsa börja rinna!
Min lilla fina farmor, jag hoppas du funnit frid och lycka!
Att du hoppar omkring bland de rosa bomullsmolnen och tittar ner på oss ibland!
Din begravning va så fin å lugn!
Nu har jag väl förstått att vi inte kommer ses på jorden nåt mer, men i mina tankar ska du alltid finnas!
Älskade du
Kommentarer
Trackback
