Min 3-åring
Idag e ingen vanlig dag för det e Linnéas födelsedag HURRA HURRA HURRA!
Tänk..3 år har gått sen jag såg min bebis för första gången!
Nästan så exakt på klockslaget tom!
Hon föddes dock 02.37 men jag va ju sövd under snittet å minns bara vagt hur de visade mig henne genom fönstret från ett annat rum!
Fick ligga på uppvak några timmar innan de körde mig till bb!
Men minns hur smärtsamt det va att resa sig från sängen för att sätta mig i rullstolen!
Någon körde mig till Neo å där låg hon med 100 slangar!
Halv tolv på dagen fick hon sitt första krampanfall! Å där satt helt själv å fick sån panik!
Micke va hemma å vila efter nattens bravader!
Samtidigt som det va den bästa dagen i mitt liv så var det även den värsta!
Visste inte hur det skulle bli med mitt barn!
Var hon skadad efter syrebristen?
Skulle vi någonsin få åka hem med henne?
Idag kan man inte tro att det e samma barn! Hon e precis som alla andra barn å utvecklas som hon ska!
Dock lite svårt med uttal men det beror garanterat på vätskan å öronen (som hon haft sen hon föddes), de förstorade mandlarna å polypen i näsan!
Som tur e som ska hon snart operera bort de och då kommer uttalet!
Idag e hon hemma från fsk!
Hon har blivit förkyld å hostar!
Självklart nu när lillasyster kan titta ut när som!
Men det e bättre att ha henne hemma så hon kanske hinner bli frisk!
Jag kommer ju ändå få ligga på sjukhuset ett par dagar å ingen får hälsa på förutom pappan! Inte ens syskon till bebisen :(!
Jävla rs-virus :(!
Om 9 dagar har vi vår bebis hos oss <3
