Viddinsida

Missade första larmomgången å vakna 5.45!
Gick upp, DÖDSTRÖTT hade bara sovit knappt 4 timmar!
Tog en dusch å tvättade kroppen med den brännande svampen!
Sen väckte jag micke å vi plocka ner de sista sakerna!
6.40 kom taxin å till sjukhuset for vi!
Två andra par skulle också checka in för ks!
Vi fick dubbelrum nr 17, men vi dela inte med någon!
Av med egna kläder å på med sjukhuskläder; knästrumpor, vit rock och en färgglad kappa!
Micke va fin i gröna op-kläder!
Det sattes kateter och de dubbelkollade mitt fastesocker!
Vi var först ut så vi behövde inte sitta å va nervösa precis!
De kom å hämta oss å min säng så gick vi ner till op.
Hälsa på alla sköterskor, undersköterskor, bm, narkosläkare ja you name it!
Fick kliva upp på britsen där de koppla upp mig på monitorn med blodtryck, puls och syresättning! En infart sattes i armvecket!
Narkosläkaren kände på ryggen för att kunna sätta ryggmärgsbedövningen!
Ska inte ljuga å säga att det inte kändes, för det gjorde det, men jag bet ihop å satt som en staty :P.
En liten stund senare försvann fötter, sen benen, sen rumpan å sen magen!
Snabbt hjälpte de mig upp med benen på britsen! Va en sjuk känsla att inte kunna röra på sina ben! Hann till och med tänka snabbt att min hjärna va trög som inte koppla...!
Där låg jag å tyckte hela situationen va rolig så jag fnissa åt min förlamade kropp!
Det va riktigt obehagligt när bedövningen kom upp till bröstkorgen! Kändes som om jag fick andnöd!
Men den trevliga narkosläkaren förklarade att det bara va de nedersta "andningsmusklerna" som va bedövade!
Så jag glömde det lika fort igen!
Fick ett blodtrycksfall å blev lite illamående men det försvann av lite medicin!
Jag fråga om de ville sätta igång lite musik så tankarna kunde va lite skingrade och det gjorde de!
Läkaren gjorde något å fråga om jag kände något.. Va? Nej? Svara jag!
Ett tu tre va de igång!
Det kändes som om jag va en fläskfilé som skulle rensas från fett! Jag kände hur de skar lager på lager!
Och med kände menar jag att jag kände att de rörde mig men ingen smärta eller nåt!
Plötsligt skvätter det lite vatten och man hör hur det skvalpar!
Alla pratar med mig och e verkligen professionella!
De pressar å trycker mot mina revben och det känns som om jag ska åka av bordet, men det e ju ett rätt litet hål de ska in i å röra runt så inte konstigt att de kändes så!
Plötsligt säger läkaren; OOOJ DET E EN JÄTTESTOR BEBIS!
Jag börjar skratta! Jag kan inte få stora bebisar, Linnea va ju bara liten!
Alla på andra sidan skynket börjar prata om denna ofödda bautabebisen!
Klockan 08.27 hör jag skriket! SKRIKET!
Jag fick höra mitt barns första skrik :))))!
Jag skrattar å försöker gråta av glädje, men jag e för glad för att gråta!
De visar upp en kladdig knubbig liten bebis å tar sedan micke med sig för att göra apgar-testet (9-10-10) vägde (4256g), mätte (54cm) och kolla de andra sakerna!
Jag hör henne hela tiden, hur hon skriker efter mamma!
Alla personer i rummet gissar på vad de tror hon väger! Läkaren som ändå hållit i henne gissade på 5,2kg!
Herren min skapare! Trodde jag skulle dö när hon sa det! De andra gissningarna va mellan 3700 och 4500!

Medan läkaren syr ihop mig kommer De in med bebisen å lägger på mitt bröst!
Så fin, så lugn och så suttig!
Hon leta efter boppen direkt!
Sen fick de gå iväg för att klä på henne
Och jag kördes till uppvak!
Redan i gången påväg till uppvak kunde jag röra på fötterna!
Låg ungefär 1 timme där innan de körde upp mig!
Fick en så sjuk klåda på kroppen efter bedövningen! My god!

När jag kom upp på avdelningen möttes jag av Micke å min lilla bebis!
Jag fick äntligen hålla ordentligt och lukta å mysa!'
Hon va perfekt! Tjock, men ack va fin!
Hon bara sov å sov å mös!
Jag fick en spruta morfin och en med blodförtunnande!
Massa vatten å saft!
Ville upp på benen direkt men fick inte, ställde Mig nog upp vid 17-tiden först!
Gick galant!
Var själv från klockan 20 till på förmiddagen och det gick så bra!
E så stolt över mig själv! Trodde jag skulle ligga i dagar å tycka synd om mig!
Fick sista morfinsprutan på natten mellan 1 & 2 feb efter det har jag bara tagit panodil om ens det!
Känns så bra!

Lillan hade lite lågt blodsocker å fick ersättning var 3-4 timme och på söndagen va hon inom normala värden!

Jag blödde bara 500ml och har inte fått ngt avslag än! Lite färgade flytningar men inget blod! Skönt att slippa!
Jag fick blodförtunnande sprutor med mig hem som jag ska ta 3 dagar till!
Insulinet har sänkt till nästan de helt normala doserna och levaxinet har jag också minskat på!
Ni anar inte hur skönt det e att slippa ta bs så många ggr om dagen! Idag har jag tex bara tagit ett ;)!

Amningen vill inte som jag!
Lillan greppar inte mina vårtor så jag får använda amningsnapp som gör mig galen, för att inte snacka om lillan!
Hon kniper ihop munnen å skriker i protest! Så jag pumpar å ger på flaska!
Ska till amningsmottagningen imorgon å få hjälp!
Annars rinner det på bra å jag e glad som bestämde mig för att amma denna gången!!

Just nu ligger båda barnen å snarkar! En i sin säng och en här bredvid mig!
Det pruttar till i blöjan för jämnan!

Vi sov allihopa inne i vårt sovrum inatt!
Det va så himla mysigt!
Jag vakna vid halv nio och börja städa, halv tio tyckte jag det va dax för frukost!

Dax för lite mys innan sänggång!

Bilderna från op å lite efter kommer när jag lagt in i datorn!

Svarar gärna på frågor om ni har !