Lördagen!
Jag har slutat ta de för en tid sen.
Jag gick ner 5 kilo allt som allt sen tog det stopp.
Jag fick så himla ont i magen på kvällar å nätter så de ligger i skåpet å åldras.
Fick dessutom höra att de förstör magen och ska förbjudas i Sverige!
Men nu har man prövat de iaf :).
Idag gick jag upp alldeles själv klockan åtta.
Låg å fundera ett tag.. som jag blivit jävligt bra på faktiskt!
Oftast tänker jag på mitt å Mickes förhållande!
Det finns dagar då jag känner mig så fruktasvärt förälskad i honom, men det finns dagar jag nästan skulle gjort vad som helst för att få bort honom ur mitt liv!
Det kanske e fel på mig, men jag tycker att när man e i hans ålder (även min faktiskt) så vet man vad man vill i livet. Man går inte å väntar på bättre tider utan man lever och tar dagen som den kommer.
Man e tillräckligt vuxen för att ta fasta beslut och bete sig som en vuxen.
Inte som en "tolvåring" som Vicky fint utryckte sig! Och jag håller verkligen med henne till 110%.
Jag förstår inte vad han sysslar med... men jag försöker (notera FÖRSÖKER) hålla mig nere på marken å vara lugn, men det finns en del saker som han säger å gör som verkligen får mig att brista ut i ett vrål!
Jag förstår inte varför en "nybliven" pappa inte vill spendera all sin lediga tid med sin dotter.
Jag gnäller ofta på honom att jag aldrig får tid för mig själv å gå å träna eller gå en runda i stan, men jag skäms lite efteråt, för jag vill inte lämna Linnéa till honom! Även om jag vet att han älskar henne över allt annat, så e jag ju så van vid att göra allt med henne, jag e med henne 24 timmar om dygnet. Och utan henne e jag så sårbar.
Skulle något hända (tvi tvi tvi) å jag inte e där, kommer jag aldrig förlåta mig själv!
Man förstod inte innan man fick barn varför folk blev så tårögda om deras barn va ledsen å hade ont.
Tex Stella, va någon av hennes döttrar ledsna när hon lämna de på dagis/skola, så ringde hon efter en stund å hörde så de va glada igen.. DÅ fatta jag inte riktigt utan skratta lite åt det, men idag vet jag precis hur det känns..
Ens barn e ens allt och utan ens barn vore livet inget värt!
Jag ser verkligen upp till unga mammor!
Till de som fått sitt första barn när de e under 20.
Tänk att man måste ta hand om ett barn fast man själv e ett barn!
Nu vet inte jag om Linnéa e en snäll lite tös (har ingen erfarenhet) men jag trodde det skulle va skitsvårt att ta hand om ett sånt litet barn!
Trodde faktiskt det skulle bli så jobbigt så jag skulle ringa till mamma å gråta av förtvivlan.
Jag har ringt henne en gång å varit ledsen.. det va när jag tyckte det lät som om Linnéa hade svårt att andas. Hon kom som ett skott på säkert 15 minuter och tog över Linnéa och prata med mig att det va lugnt osv.
Jag vaknar fortfarande några ggr per natt för att kolla så hon andas.
Harjag sovit förmånga timmar innan jag vaknar så blir jag så rädd så jag nästan hoppar upp för att se efter.
Linnéa blir självklart rädd när jag kommer å puttar till henne i hennes skönhetssömn!
Men en gång när jag vakna "lite för sent" och putta till henne, så ryckte hon inte till, hon gjorde inte en min och jag fick väl panik å putta på henne så hon rulla lite på sidan, hon vakna ändå inte, så jag ryckte henne lite i axlarna, DÅ vakna hon.
Jag trodde hon dött från mig.
Usch den känslan va så fruktansvärd..
Skulle det inte räcka med den tiden på neo, när man grät sig till sömns under hela tiden..
Första natten hemma, medans hon låg på sjukhuset fick Micke trösta mig, det gjorde så ont att inte ha henne hemma hos sig som alla andra fick med sina bebisar.
Nu gråter jag av lyckan att ha henne bredvid mig.
Satt å kolla på min musikvideo som jag gjorde till Linnéa med bilder som jag tagit, jag satt å grät för jag tänkte på tiden där inne på neo och för jag e så lyckligt lottad att hon inte fick några skador av förlossningen å den jobbiga sista tiden hon hade i magen..
Jag och Vicky prata om att "det händer aldrig mig". Man tänker alltid så, sen när det väl händer så tänker man "varför just jag?" Men som vi sa man går inte å tror att man ska få en komplicerad förlossning eller att ngt går fel.
För som sagt så händer det aldrig mig!
Om ni minns så hade Linnéa dåliga svar på hörseltestet å vi fick gå en gång till då det visa sig inte alls va bra med vänster öra. Läkaren vi prata med där börja prata om hörapparat å grejer.. jag höll mig från att gråta, det sista man vill e att ens barn ska bli ett "mobboffer". Barn e så förbannar grymma mot varandra, så de ser inte på "hjälpmedel" som vi vuxna gör, utan har man ngt som ingen annan har eller ser annorlunda ut så e man en "nörd" och förbannat ful!
Alla e vi olika, tjocka, långa, korta, smala, med glasögon, utan glasögon, rullstol eller inte, spelar det ngn roll?... egentligen?
Varför ska barnen se exakt likadana ut, med märkeskläder, sminkar sig när de e 10 eller ha de dyraste sakerna.
Jag ska säga att jag sminka mig inte förrän jag gick i sexan.. då med brun mascara som mamma köpt till mig en gång.
Mina första stringtrosor fick jag av mamma när jag gick i sexan faktiskt. Men jag hade väl tjatat till mig de.
I sexan e man 12 år och jag kan tycka att jag va tillräckligt stor för smink och string. Men nu när jag själv e mamma, och vad det finns för idioter där ute, så kommer jag bli så rädd om Linnéa när hon börjar sminka sig, använda string, kort kjol osv.. det sista en förälder vill e att ens barn ska komma till skada!
hade ngn gjort något mot Linnéa hade jag dödat den personer med mina bara händer!
Ja, det hade jag! Sen om jag fått sitta i fängelse hade jag skitit i, för jag har iallafall gjort min plikt å hållt den skiten från min dotter för resten av hennes liv!
Det blir ett långt å kanske drygt inlägg å jag e inte klar än! Men jag måste få skriva av mig ordentligt nu!
När Micke en gång läst min blogg, så sa han; "Du skriver bara om hur mkt jag ville att du skulle göra abort, men aldrig hur glad jag e för att du inte lyssna på mig och inte gjorde det".
Jo det e sant, jag har kanske inte skrivit så mkt om hur glad han var (och e) efter han landat efter chockbeskedet.
Jag vet och folk ser på honom hur mkt han älskar Linnéa.
Jag vill bara att han ska älska mig med (å då menar jag inte mer än vad han älskar Linnéa, SÅKLART, men ni vet vad jag menar).
Jag vill inte stanna i "tycka-om-varandra-stadiet! Jag vill gå vidare..
Jag vill ha de här fjärilarna (?) i magen. Jag vill ha den pussen då å då och vill vakna av att han slänger över armen runt en å myser.
Jag vill inte leva som om jag vore 50 å trött på livet!
Jag vill ha det där lilla extra, speciella som "alla" andra har i sina förhållande.
Men det kvittar väl hur många ggr jag tar upp det med honom.. han tycker han e förgammal för att gå på stan å pussas! Visst kan jag tycka det e lite fjöntigt eller hur jag ska utrycka mig, att stå å hångla mitt på stan, men en puss å kanske hålla varandra i handen ibland!
Det e massor med småsaker som gör en glad och så man känner sig omtyckt!
Nej mina vänner. Nu har jag uttråkat er tillräckligt!
Ta en titt på musikvideon jag gjorde till Linnéa på facebook : Jessica Elisabeth Strandh
Filmen ligger under mina filmklipp och heter "Till min älskade Linnéa"
Här e länken! http://www.facebook.com/profile.php?id=679195099&v=app_2392950137&ref=profile#!/video/video.php?v=336182845099
Glöm inte kommentera den!
Ditt inlägg var inte alls långt, tjatigt el tråkigt att läsa. Faktiskt i vanlig ordning fick du mig lite halvsentimental hehe o nästan tårögd när du skriver om din kärlek till linnea. Jag tvivlar inte en sekund på att livet blir ngt helt annat med ett barn i livet, livet är inget värt utan ens barn. Skulle man känna annorlunda skulle man ju snarare undra... Linnea har gjort dig gott på så otroligt många sätt i livet. dels för hon fick dig vuxen, dels för att hon kom in i ditt liv som en solstråle... ja som den solstråle du så många år sökt efter...! Glöm inte det...
jag förstår att de känns tungt o ledsamt att det inte gåtr den vägen du vill med Micke. Ibland går de bara inte att få folk till ngt de inte vill el kanske inte känner sig redo för.. eller kanske rent av... inte passar deras liv... Du vet ju hur vi diskuterade om min gamla Micke igår... tyvärr är de så med vissa människor.. de finner kanske aldrig sig själva el det de vill med sitt liv. Vissa blir bara konstigt bekväma i att alltid vara fria. och jag förstår va du menar med att du trodde Micke skulle vilja spendera all sin tid med Linnea... ja hade känt likadant.. men samtidigt är vi mammorna.. de är papporna. o inte för de skulle spela ngn roll... Men på ngt sätt gör de nog de ändå.. tyvärr.
Du ska få pussar o kramar av mig ist om du vill det =) Haha inte ritkigt samma sak ja vet, men åtm är du en otroligt omtyckt tjej och kompis av mig och av många många fler!!! Vet inte va ja gjort utan dig många ggr mo de finns faktiskt inget som gjort mig så glad d sista åren som när vi fick upp kontakten igen!!
Tveka aldrig för en sekund på att bara komma hit om ngt inträffar eller ngt känns jobbigt för dig. Om du så bara vill ha hjälp med Linnea, vad som helst. det spelar ingen roll om kl är mitt i natten du är alltid välkommen oavsett vad. o när ja träffar Linnea så känns de dessutom som en liten förberedelse för mig själv inför att min lille gosse ska komma. Att titta på henne kan göra mig rent salig =)Så ni är alltid välkomna här båda två!
Har en kompis som var 16 när hon fick sitt barn men som tur var så var hon betydligt mognare än vissa 30 åringar. kanske inte så vanligt men det bevisar ju ialla fall att vi alla mognar olika:)Jag var 20 när ja fick Neia och Batte var 19 år och jag kände mig inte som ett barn, kändes som om ja hade fått leka av mig i tidig ålder å det räckte:)Dock så rekomenderar ja ju att man fått en utbildning innan så att allt ekonomiskt löser sig:)Att vara vuxen är ingen ålder utan hur man har mognat & utvecklats.
Blir tårögd när jag läser om att din mamma kom på 15 minuter för att du var orolig..vilken kärlek hon har till sitt barn och barnbarn, underbart=)
Familjen är det bästa som finns och ingenting kan mäta sig med ens barn!!
Kram
