Viddinsida

Sakta men säkert klättra ur denna mörka håla som just nu förpestar mitt liv.

Varje dag kämpar jag för att orka. Orka med dagen och all dess innehåll.

Dagar jag får för mig att jag e glad bryts ner till en grå tillvaro lika snabbt som en höna den bajsar.

Jag har varit för stark, eller trott att jag va stark nog att hålla skit en borta, men den besegrade mig tillslut.

Tog över mitt lov. 

Ångrar så att jag ljög på bvc efter jag fick lovisa. Varför kunde jag inte vara ärlig när jag fyllde i pappret om mitt mående.

Jag ville inte va sjuk. Jag ville intet stämplas som deprimerad. Jag va ju glad över min bebis och mitt nya liv som tvåbarnsmamma . Eller var jag det?

Hatar att jag trott att jag kunde besegra känslan av nedstämdhet. 

Trodde jag va en superwoman .

Kan inte fatta att hon redan e 5 år.

I söndags hade vi kalas för båda barnen eftersom Lovisa blir 2 på söndag (1/2).

Att hon blir 2 det fattar jag inte heller.

Jag blir iaf inte äldre.

Inte en minut äldre än 23 som jag var när Linnéa kom.

Iaf.

Kalaset gick bra och barnen fick många fina presenter.

Idag har jag vabbat med linnea.

Ja Vabruari e ju snart här. Så why not start now.

Jag undrar om jag ska ta steget och flytta in barnen i sitt rum igen på nätterna.

Vet inte om jag klarar det än.

Om jag klarar det överhuvudtaget .

Jag måste ju träna bort min oro innan vi flyttar och de ska ha vars ett rum.

Kommer få sjukt mycket ångest för alla prövningar jag kommer tvingas till under min behandling.

usch.

 

Vi har fortfarande inte fått sålt vår lägenhet..

Sjukt jobbigt att gå å vänta.

Vi vill ju flytta typ igår.

Vi vill börja packa och rensa här hemma.

Huset vi budat på e ledigt from 1 februari så vi känner oss stressade att bli av med vår nu.

 Vi har 2 som e intresserade men tar jävligt långtid på sig att tänka. 😠

Alla dagens färger har blivit mer gråa och livet känns lite grått.

Har haft mycket huvudvärk de senaste veckorna. Var och beställde glasögon förra veckan så de kommer väl i nästa vecka. Hoppas på att huvudvärken försvinner.

Jag vet att huvudvärk också kan komma med en depression. Och jag antar att jag har en sån också.

Ingenting känns särskilt roligt längre. Dagarna bara rullar på men jag vet inte om jag skrattat eller varit glad så ofta som jag var innan.

Gladast e jag när jag vaknar och väcker Linnéa och hon e utan anfall.

Det var nog det som drog igång allt.

Ep-anfallet.

Lättnaden jag får när vi vaknar och hon e sig själv. 

Det har gått 5 1/2 månad sen första och senaste anfallet. Men rädslan sitter där.

Jag vill aldrig mer se mitt barn sådär.

Paniken jag kände. Rädslan jag skrek ut. Och samtidigt försökte jag att inte skrämma Lovisa.

Jag och barnen har kommit varandra mycket närmre sen detta hände. Vi kramas oftare och vi säger hur mycket vi älskar varandra flera flera gånger varje dag.

Hade inte kunnat leva en minut utan någon av de.

Jag har iaf till sist fått bokat tid hos läkaren, så får vi hoppas att hon kan hjälpa mig att bli glad igen!

Julen och nyår e förbi.

Julen e nerpackad och jag längtar efter våren, gröna blad och vackra blommor. Solen, värmen och ljusare kvällar. 

Detta året vill vi inte vara med om några tråkigheter.

Vi vill ha glädje och massa massa bus!

Hejdå 2014, du var ett känsloladdat år!