urk
Asså denna förkylning vill verkligen inte släppa. I mer än en vecka har näsan runnit.
Det e mycket bättre nu än för en vecka sen, men det sitter kvar.
Idag ska jag ut med mina arbetskamrater. Det ska bli roligt.
Detta en min jobbhelg, men jag tog ledigt imorgon så jag jobbar bara söndag :).
Om en månad börjar julen.
Sjukt. Det var precis sommar ju.
Men det ska bli mysigt med jul i alla pynt å sånt.
Sen fyller tjejerna år. 5 och 2. Kan inte fatta det.
Mina små troll.
Nä nu ska jag nog sova en stund till.
Att ta tag i saker.
Jag vet inte vad jag går å väntar på.
Hoppas väl på fler ljusa dagar.
Har haft en toppenhelg hemma hos mamma, trots min förkylning.
Jag hade inte orkat ta hand om barnen helt själv.
Vi var ute och åt i fredags på t.g.i. fridays.
Lika gott som de andra gångerna. Efteråt tog vi en öl på Gustav sen åkte vi hem å snacka lite skit.
På lördagen hämta vi barnen hos sin farmor och sedan körde vi till Dollarstore i Staffanstorp. En rolig butik med allt möjligt.
Igår kom vi hem. Borta bra men hemma bäst. Hemma kan barnen leka med sina saker och de kan göra vad de vill (nästan). Man slipper kolla de hela tiden.
Idag gick jag upp vid halv tio sen körde jag till staffanstorp å handla.
Kylen å frysen behövdes fyllas på.
Ska strax köra å hämta barnen å mannen å sen köra ut på ärenden igen.
Någon som vet om det fortfarande finns barnstolar till styret på cykeln? Och var det finns?
Hade varit toppen med en sån stol på cykeln när barnen ska hämtas å lämnas på dagis.
E så trött på att ha vagnen.
snörvel
Näsan rinner som en kran.
Tjohoo .
Igår var det inget stopp på snoken. Den rann å rann och jag va helt slut i skallen.
Micke åkte till Blekinge och jag å flickorna hem till mamma.
Idag ska flickorna sova hos sin farmor och jag å mamma ska ut å äta.
Det va verkligen skönt att lämna barnen idag.
Lovisa har vaknat tusen ggr inatt så jag å barnen har trängts i en bäddsoffa. Det var inte speciellt mysigt.
Jag kunde bara ligga på ena sidan för att ge barnen plats. Eller de tillät mig inte ligga på mer plats.
Så idag har jag varit trött.
Tog mig en bamyl för en stund sen å börjar piggna till.
Nu väntar jag på att mamma ska komma hem från jobb så vi kan öppna en öl å göra vid oss :).
Det var längesen vi var ute tillsammans, bara vi 2.
grått
Vad e värre än tråkigt, grått väder när man redan e deppig och trött?
Längtar så mkt efter våren.
Ljuset och allt fint som slår ut får mig alltid på bättre, lite förväntansfulla tankar.
Nu vill jag helst bara ligga i ett kolsvart sovrum och bara andas. Tills våren kommer.
Mina barn, min familj och mina vänner får mig att resa på mig och gå några steg till.
De finns där och pratar och stöttar. De vill finnas där.
Jag har tänkt en del över vänner från förr.
Och med förr menar jag innan barnen kom in i bilden.
Det e en så stor skillnad på de som fått barn och de som inte har några.
De med barn e mer självsäkra och behöver (oftast) inte få bekräftelse på allt de gör.
Men många, inkl. Jag, har fastnat i familjeträsket. Alltså att man nästa ger upp vännerna.
Japp, jag e där. Men jag trivs där nu.
Jag jobbar 100% i ett väldigt fysiskt yrke, jag har två barn att ta hand om, en man , min andra hälft. Och tro det eller ej, ett hem att ta hand om.
Jag e hemma vid halv fem efter vi hämtat barnen.
Då ska det lagas mat, vi äter ca 17, mellan halv 6 och 6 ska barnen bada, de ska läsas saga för vid 18.30. Linnea e vaken till ca 20 innan hon tillslut somnat.
Det ska diskas, plockas undan, duschas innan man tillslut kan sätta sig i soffan.
Nä. Jag gör inte allt detta själv. Minst en gång i veckan gör jag det själv.
2 kvällar i veckan tränar jag och då får micke göra allt själv.
Det ska tilläggas att jag går in å kollar till linnea ca 5 gånger varje kväll.
Jag bor i Lund, mina vänner i malmö= dyrt att köra fram å tillbaks 2 ggr om dagen.
Jag lever såhär.
Och jag trivs just nu.
Jag orkar inte med massa drama och bullshit utan hoppar runt på mina rosa moln med vänner som förstår mig!
Lovisa !
Den lilla parveln e så himla duktig.
Hon pratar ALLTID!
Hon säger treordsmeningar.
Tex "Dockan sover vagnen".
Hon förstår allt man säger.
Hon klättrar upp på allt.. vilket inte e så kul för mig å M.
Hon kan namnen på alla barn på dagis.
Mormor, morfar, farmor, farfar, farmor Annette, Johan, Anton, sophie, Jiloan, Kristoffer, Louise, hampus och många fler. Och linnea såklart.
Hon kan räkna till fem.
Kan de flesta djuren. Har börjat lära sig färger å kan blå röd grön och gul.
Älskar att sjunga. Kan lilla snigel, imse vimse spindel, blinka lilla stjärna, lilla katt, broder Jakob och många fler.
Sjunger med i barnprogrammet "supertrion ". Hon älskar det programmet.
äter med sked å gaffel.
klär av och på sig själv med lite stöttning.
Ja jag kan hålla på hela natten.
Jag lever.
Bloggar har inte varit prio 1 direkt den sista tiden.
Det har hänt för mkt för att jag skulle orka skriva. Sen e folk så skadeglada att jag inte velat bjuda de på smaskigheter.
Vi gifta oss. Och det blev en dag jag alltid kommer minnas. Allt blev så himla perfekt till slut.
Vi e evigt tacksamma till alla som kom å delade vår fantastiska dag med oss!
Den 19 augusti var min första jobbdag efter semestern.
Men jag kom inte till jobbet den dagen.
Linnéa fick ett epileptiskt anfall.
Jag som brukar vara cool lugn, sprang runt här hemma i panik. Jag trodde hon skulle dö från oss.
Hon åkte in med ambulans och hämtade sig bra evigt några timmar.
Vi har varit på massa undersökningar och de visade att hon har en viss epileptisk aktivitet bak på höger sida av hjärnan, mest vis sömn.
Känns inte vidare tryggt på natten å jag vaknar för minsta lilla.
Hon får medicin (trileptal) morgon och kväll som ska göra att hon inte får fler anfall.
Sedan hennes anfall har jag inte varit mig själv.
Jag har sjunkit in i mig själv och går på högvarv hela tiden. Jag har inte längre lust med något.
Jag vill egentligen bara ligga i min säng och sova bort dagarna.
Men det finns det inte tid till.
Ja, jag måste skaffa hjälp men jag pallar inte.
Jag har iaf börjat träna 2 gånger i veckan som ska utökas till 3 sen när jag fått upp konditionen.